Lisa Alfredsson

Jag är en nerflyttad västgötska som har bosatt mig i Skurup. Har alltid varit kreativ så länge jag kan minnas, började med att göra klippdockor och sy dockkläder. För mig har aldrig målet varit att bli konstnär, utan kreativitet för mig är lika viktigt som att äta och andas, det ger ro i min kaotiska hjärna. När jag sitter och skapar så kommer jag nästan i ett meditativt tillstånd, då jag både tappar tid och rum. 

Men glädjen är stor när man får uppskattning för det man lagt ner sin själ och hjärta i och någon annan blir berörd av det man gjort, att de ser ting som man själv inte sett är intressant och kul. För man har sitt eget sätt att se saker på, det ger möjlighet till utveckling. Utöver målandet, syr jag kläder, gör om dockor, bygger naglar, gör smycken och tecknar, skulle kunna gör denna lista väldigt lång. Och ändå finns det så mycket mer jag vill lära mig.

Just nu är jag totalt uppslukad av akvarellmålning. Gillar det för att det är ett utmanande medium där det finns många olika tekniker och sätt att använda färgen på. Det finns alltid någon ny teknik jag vill prova. Akvarell är på gott och ont ett ”opålitligt” medium, den gör lite som den vill och är svårtämjd, en utmaning jag gillar. Jag kompletterar ofta mina alster med bläck, liners, tusch och färgpennor.

Jag är i stort sett självlärd, lärt mig av mina misstag och mina framgångar, men en del tekniker har jag fått från YouTube. Dock kommer jag från en familj där det ligger i ”generna” att vara skapande. Mina målningar varierar mellan realistiska och lekfulla alster, ibland är det jag som bestämmer och ibland låter jag färgerna visa vägen. Det är befriande att måla då det är kravlöst, det finns inget rätt eller fel. Jag skapar för min egen skull, för min egen glädje och sinnesro. 

Sedan händer det att man kör fast och man känner att man inte utvecklas, men har lärt mig att det går i vågor och helt plötsligt har du skapat något extra tilltalande. Det ger bränsle till att fortsätta utvecklas och prova nya idéer. Min stora inspirationskälla är djur och natur, den är outtömlig! Kan kanske bero på att jag är uppvuxen på landet mitt ute i ingenstans. Där jag tillbringade mycket av min tid i naturen och nu försöker jag att se naturen på ett barns sätt. Man såg detaljer på att annat sätt och allt var nytt och inte lika slentrianmässigt som man ser på världen i vuxen ålder. För det är ofta i de små detaljerna skönheten finns. Men jag lockas även av att få in element från Steampunken, en stil som tilltalar mig på många sätt, både färgtema, stil och ”tidsålder”.

Jag kommer fortsätta att försöka utvecklas, både i stil och teknik. Ibland är det dock skönt att i lugn och ro gör något man känner sig ”trygg” i och bara låta händerna göra det de är vana vid utan att det krävs så mycket av hjärnan, det är då nästan som att meditera.